Godis ohoj!
Nu förstår ni kära vänner, jag har varit på kryssning med Karamellpojken och Gelékärringen. Där åt vi godis och drack kokosnötslikör. Vi började kvällen med att langa sprit åt ungdomar och vi fick betalt i finlandslakrits och danska skallar. Sedan dansade vi till Hottenanny singers och nu orkar jag inte skriva mer. Snask och hej på er, geléöverdragen leverpastej! Stay sweet and sticky
En slev i taget
Tjosnask på er alla!
Idag har det varit en spännande dag. Jag och min kära vän lakritspojken har umgåtts. Först var vi uppe vid centrum och gick omkring och rökte, sedan åkte vi hem till mig, till tuttifrutticrib.
Där satt vi ett tag, och vi sitter kvar. Vi har inte suttit färdigt än. Alldeles nyss så lät ett billarm, jag gick upp och tittade vad det var, lakritspojken var kvar. Det var ingenting. Det lät igen för inte så längesen, men jag struntade i att titta. Det var spännande. Nu ska vi dricka bananlikör och lyssna på Björck. Bjööööörck.
Imorrn ska vi besöka godisfabriken i stan. Där gör dom lakritstomtar och annat gott. Sen kanske vi möter upp med Benny Karamellkagge som har med sig sälskt köttgodis.
Efter det hör vi av oss! Nu ska jag dra, snask och hej på er.
Beröm
Här hittade jag en dikt jag skrivit för inte alltför länge sen. Den handlar om det tidigare stadiet i mitt liv, när jag levde i Antwerpen, Berlin. Den är skriven med mycket känsla och med ett underliggande budskap, försök klura ut det!
Beröm, en dikt av en vilsen själ.
Hennes fisbleka hud blänkte i månskenet, likt en svala beredd för att doppa sina fötter i stänkt vatten.
Han såg på henne med hunger och en svag känsla av ånger, inför vad som komma skall, ty det annalkades afton.
Afton, som den så stilla gör, kom efter middag.
Hon böjde sig åt sidan över vattenskålan, som stilla stod kvar på diskbänken sedan morgonen, då hon tvättat ägg.
Längtan efter en varm kompanjon fann hon i denne man som hade sett på henne som ovanför beskrivet.
Långsamt reste han sig från boet och lämnade inte efter något utom rester som han ack så besvärligt inte orkat bära med sig sedan födseln.
De fann varandra sovandes i en ek, fyllt av känslor och beundran.
Ro, till sist.
Sluta aldrig leta.
Hennes fisbleka hud blänkte i månskenet, likt en svala beredd för att doppa sina fötter i stänkt vatten.
Han såg på henne med hunger och en svag känsla av ånger, inför vad som komma skall, ty det annalkades afton.
Afton, som den så stilla gör, kom efter middag.
Hon böjde sig åt sidan över vattenskålan, som stilla stod kvar på diskbänken sedan morgonen, då hon tvättat ägg.
Längtan efter en varm kompanjon fann hon i denne man som hade sett på henne som ovanför beskrivet.
Långsamt reste han sig från boet och lämnade inte efter något utom rester som han ack så besvärligt inte orkat bära med sig sedan födseln.
De fann varandra sovandes i en ek, fyllt av känslor och beundran.
Ro, till sist.
Sluta aldrig leta.
En saga
Hej igen!
Jag har beslutat mig för att dela med mig av en kär saga jag skrivit under mina resor. Jag har rest en del, så ni vet. Mestadels runt omkring Beringsund. Det var då jag fick inspiration till denna skröna:
Det var en gång en man som hette Pilsner-Jack. Han bodde i en ort kallad Valahalla. Den låg långt bort. En dag var PJ ute med sin bror Gurlang och plocka vildsvin inför vårens skörd. På akademin i byn skulle det hållas en sorgefest för de uteslutna studenterna som ej klarat sig. PJ fick inte vara med, fast han ville. Därför kom han på en lömsk plan. Han skulle smyga in förklädd till buske och stjäla all pilsner samt tillhörande korv inför festen.
En sen natt cirka klockan ett på dagen skred han till verket. Verket var verkligen utomordentligt, det var till och med exeptionellt, om PJ fick välja.
Tyst smög han in genom skolans matsalsingång, där mat-tanterna mutades med cigaretter och löften och njutbar framtid. Silvertejp fick brukas då det kom till kocken. Dock glömde han en sak, kocken var väldigt stark efter att ha vevat med sleven i skolans soppa och hackat lök sedan sju års ålder. För stunden lät sig dock kocken tyglas.
Efter denna strapats var PJ framme vid sitt mål. Så snabbt han bara kunde stoppade han på sig all pilsner och korv han hittade och skyndade sig ut.
Men! Då hördes en smäll och sedan en till smäll, efterföljt av två eller tre till. Det var kocken som hade brutit sig loss. Han traskade fram till PJ och tog honom i ett fast tag. Hoppet var ute för PJs plan, och även PJ själv.
Följande händelser är för hemska att beskriva, men här kommer de.
Kocken bar PJ med raska tag fram till grytan och gjorde sjömansbiff på honom.
Sorgefesten blev en succé och kocken fick beröm för sin sjömansbiff han gjort. Ingen frågade varför den smakade kläder, och alla åt lyckligt. En lyckad dag för akademin.
En sen natt cirka klockan ett på dagen skred han till verket. Verket var verkligen utomordentligt, det var till och med exeptionellt, om PJ fick välja.
Tyst smög han in genom skolans matsalsingång, där mat-tanterna mutades med cigaretter och löften och njutbar framtid. Silvertejp fick brukas då det kom till kocken. Dock glömde han en sak, kocken var väldigt stark efter att ha vevat med sleven i skolans soppa och hackat lök sedan sju års ålder. För stunden lät sig dock kocken tyglas.
Efter denna strapats var PJ framme vid sitt mål. Så snabbt han bara kunde stoppade han på sig all pilsner och korv han hittade och skyndade sig ut.
Men! Då hördes en smäll och sedan en till smäll, efterföljt av två eller tre till. Det var kocken som hade brutit sig loss. Han traskade fram till PJ och tog honom i ett fast tag. Hoppet var ute för PJs plan, och även PJ själv.
Följande händelser är för hemska att beskriva, men här kommer de.
Kocken bar PJ med raska tag fram till grytan och gjorde sjömansbiff på honom.
Sorgefesten blev en succé och kocken fick beröm för sin sjömansbiff han gjort. Ingen frågade varför den smakade kläder, och alla åt lyckligt. En lyckad dag för akademin.
Dagens bild
Denna bild symboliserar hur jag mår och ett av mina intressen, nämligen att leka med frukt.
Välkommen till min nya blogg
Hej!
Godismorfar här, er morfar i natten.
Jag har bestämt mig efter mycket om och men att dela mina reflektioner med någon annan än mig själv. Jag är glad över beslutet. Under mina år har jag samlat på mig många diktverk och andra kreationer som ligger mig varmt om hjärtat. Dessa kommer jag bidra med här på min blogg så att ni kan ta del i och njuta av dessa.
Med detta sagt så säger jag inget mer. Håll er uppdaterade, annars gör jag det åt er.
Välkommen! / Godismorfar
